Krönika: “Kurserna i svenska som andraspråk förberedde mig inte för undervisning, än mindre för bedömning!”

Artikel publicerad i Lisetten nr 4 2019. Text: Karin Häggström

Lärarens uppdrag är mångfacetterat och det är nog det som jag trivs med i ett yrke jag haft sedan 20 år inom vård- och omsorgsutbildning och svenska som andraspråk. De flesta uppgifterna känns meningsfulla och stimulerande. Framförallt är det naturligtvis mötena med mina nuvarande elever i svenska som andraspråk på min gymnasieskola som lockar och som ger mig känslan av att kunna göra skillnad i unga människors liv.

Karin Häggström är gymnasielärare i svenska som andraspråk och omvårdnadsämnen.
Foto: Jonatan Häggström Wedding

Vissa delar av mitt uppdrag tycker jag är svårt och känns frustrerande. Bedömning av vad? Ja, just det – vad är det jag ska bedöma och hur ska jag samla ihop mina bedömningar av olika elevuppgifter till ett sammanvägt, rättvist betyg efter kursens slut?  Ja, visst det står ju i betygskriterierna för kursen, kanske någon tänker nu. Ja, visst står det där MEN hur ska dessa tolkas och hur ska kursinnehållet tolkas? Vem har tolkningsföreträde? 

Jag är sedan några år även gymnasielärare i svenska som andraspråk efter att ha läst 90 hp i ämnet som fristående kurser på universitetet. Av dessa 90 hp, är det väldigt få moment jag har praktisk nytta av i min undervisning av gymnasieelever i ämnet.  Kurserna jag är fullt behörig att undervisa i, innehåller till stora delar moment jag aldrig har studerat. Jag tar några tydliga exempel: litteraturhistoria, retorik, hur man skriver olika texttyper, textanalyser med mera. Detta faktum gör bedömning än svårare än om kompetensen om kursinnehåll hade funnits.

“Jag fick en chock. Inget av det jag läst ingick i de kurser jag förväntades kunna undervisa i.”

Jag har tillsammans med en kollega med ämneskombinationen svenska/svenska som andraspråk gemensamt gått igenom Skolverkets styrdokument, kursplaner och bedömningsinformation gällande gymnasiekurserna i svenska som andraspråk för att försöka hitta en samsyn. Tänker vi på samma sak när vi ser en viss formulering? Det var inte självklart alla gånger, att vi var överens.

Många av de delar jag saknade i min utbildning finns med i utbildningen till lärare i svenska. Flera kollegor har den dubbla kompetensen och de har, tror jag, då lättare att ta till sig Skolverkets, för mig, otydliga formuleringar om kursinnehåll och bedömning.

När jag började arbeta med gymnasiekurserna i svenska som andraspråk efter avslutade studier blev det en chock när jag upptäckte att inget av det jag läst, eller väldigt lite, ingick i de kurser jag förväntades kunna och undervisa i. Således följde flera år av ”trial and error” innan jag tyckte att jag fick någon slags fason på kursernas innehåll och kanske rentav även på bedömning.

Lisetten nr 4 2019

Vill du läsa fler artiklar från Lisetten?

Det bör finnas fler inom ämnet, med liknande erfarenheter som jag, med tanke på den ”massproduktion” av lärare i svenska som andraspråk som följde i Lärarlyftets spår. Många av mina kurskamrater hade skilda bakgrunder och ämnen som de kombinerade med svenska som andraspråk.

Jag undrar förstås om det finns exempel på fler ämnen där universitetskursernas innehåll väldigt lite stämmer överens med de kurser inom grund- och gymnasieskola som de blivande lärarna ska undervisa i.

Avslutningsvis – vad ska bedömas och hur? Det är lärarnas enligt min mening svåraste uppdrag och vi behöver bättre verktyg för att vårt uppdrag ska vara professionellt och rättssäkert.

Karin Häggström är legitimerad sjuksköterska och gymnasielärare i svenska som andraspråk och omvårdnadsämnen. Karin har mest jobbat på ungdomsgymnasiet men även inom vuxenutbildning, främst i Östergötland. De senaste åren har Karin framför allt undervisat i svenska som andraspråk och är sedan ett år SKUA-utvecklare på Alléskolan i Hallsberg, Örebro läns största gymnasieskola.

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Krönika: “Kurserna i svenska som andraspråk förberedde mig inte för undervisning, än mindre för bedömning!”

SVARIKS 30 år!

Scanna qr-koden eller klicka HÄR!

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för SVARIKS 30 år!

Kenneth Hyltenstam
– i svenska som andraspråks-ämnets tjänst

Kenneth Hyltenstam skrev en av de första avhandlingarna om andraspråksanvändning på svenska 1978. Sedan dess har han bidragit till att svenska som andraspråk har vuxit fram som forskningsfält, finns som lärarutbildning och har blivit ett eget ämne i svensk skola. Men han har också sett ämnet politiseras till en symbolfråga.

Artikel publicerad i Lisetten nr 3 2019.
Text: Mårten Michanek, Lisettenredaktionen

På 1960-talet började Kenneth Hyltenstam arbeta som lärare i svenska för invandrare. Han gillade språk och tyckte om att arbeta med människor med så blandade bakgrunder, men var inte utbildad lärare och insåg snart att han behövde kunna mycket mer om ämnet. Kenneth började läsa nordiska språk och lingvistik, men för det mesta saknades andraspråksperspektivet.
– Det fanns mycket att upptäcka själv. Vid den här tiden fanns en del typologiska studier,
där man jämförde svenskan med andra språk och försökte förutsäga vad som förmodligen skulle vara svårt i svenskan för inlärare. Men det saknades empiri.
Det blev det ändring på när Kenneth blev doktorand i lingvistik 1972, och började studera inlärare och deras utmaningar med svenskan. Avhandlingen (Hyltenstam 1978), den andra inom andraspråksområdet på svenska, handlar om syntaktisk variation, och hur inlärare under en lång period producerar både målspråksnära och avvikande strukturer om vartannat.
– Den variationen tyckte jag var väldigt intressant, och jag upptäckte att det fanns vissa mönster. Till exempel att placera negationen på rätt ställe i satsen, visade sig vara beroende av om den ska placeras i förhållande till ett finit verb som är ett hjälpverb eller ett huvudverb. Det finns alltså en systematik i det där, och alla individer följer samma systematik, oberoende av förstaspråk, vilket man kanske inte hade tänkt sig.

Redan då funderade Kenneth över de didaktiska implikationerna av forskningen, och avhandlingen innehåller vissa förslag om hur rönen kan utnyttjas i undervisning. Sedan dess har ett brett forskningsfält vuxit fram, som också spelat en viktig roll när svenska som andraspråk tagit plats på allvar i både lärarutbildning och i skolan.
– Svenska som andraspråk kan faktiskt ses som en modell för ett bra och nära samarbete mellan forskning och utbildning. Det gäller inte annan språkundervisning i samma utsträckning, men hos oss har forskningsfältet och undervisningen vuxit fram i samstämmighet, både gällande innehållet i undervisningen och organisation av utbildningen.
Genom åren har forskningen och undervisningen också utvecklats tillsammans, beskriver Kenneth. Från att i början ha varit mest språkinriktad och ha mycket fokus på de tidiga inlärningsfaserna, och sedan koncentrera sig på klassrumsinteraktion, har fältet sedan ett par decennier tillbaka utvecklats i olika riktningar. En framträdande gren är genrepedagogiken och dess inriktning på litteracitet i skolan, och med den mycket forskning om skolämnesrelaterad språkutveckling. En utveckling som Kenneth tror varit väldigt värdefull för skolan, men han varnar för trender.
– Forskningen ska vara bred. Det är jättemycket kunskap som saknas på alla plan. Så vi inte tänker ”på 70-talet undersökte vi språket, och sedan tittade vi på genrer, och nu är det bara translanguaging som gäller”. Som om vi vore klara med de tidigare perspektiven. Det ska vi se upp med, och det gäller i undervisningen också.

“Svenska som andraspråks-lärarna borde ha en högstatusposition på skolorna!”

Trots att skolämnet har vuxit fram i samstämmighet med forskningsfältet är Kenneth Hyltenstam frustrerad. Han är glad att svenska som andraspråk upphörde att vara ett stödämne 1995 och numera är ett fristående kärnämne, men statusen är fortfarande för låg, något han ofta skrivit om.
– Man tar det inte riktigt på allvar. Det är inte så noga hur man tillsätter lärare utan nästan vem som helst får ta sådana här uppdrag och undervisa i svenska som andraspråk. Man tror att ämnet inte är svårt, vilket det ju är! Det är ju otroligt komplicerat, man behöver ha mycket kunskap om det rent språkliga och det didaktiska, men också om relationen mellan språk och kunskapsinhämtande, om elevernas situation som påverkar motivation och möjligheterna att lära sig – det är väldigt många aspekter.
Med högre status skulle också sva-lärare få en mer central roll på skolorna, hoppas Kenneth.
– Idealiskt skulle alla lärare ha haft kurser i andraspråksinlärning och flerspråkighet i sin lärarutbildning, så att de hade förståelse för svårigheterna. Och så skulle svenska som andraspråks-lärarna, de som har mest utbildning och erfarenhet av de här frågorna, vara experterna. Det kunde ju vara en tung, men också en väldigt viktig roll. Någon som andra lärare vänder sig till eller som organiserar diskussioner om flerspråkiga elevers lärande. Det skulle alltså vara en högstatusposition!
– Men i dagens läge tror jag tyvärr att svenska som andraspråks-lärarna ofta saknar den statusen. Och det hänger ihop med att det på politisk nivå inte finns någon insikt om komplexiteten i ämnet.

Lisetten nr 3 2019

Vill du läsa fler artiklar från Lisetten?

Under sin snart femtioåriga forskargärning har Kenneth Hyltenstam fått se sina frågor politiseras. Från politisk enighet bland 1970-talets riksdagspartier har modersmål, svenska som andraspråk och sfi sedan slutet av 1980- och framför allt sedan 1990-talet varit heta slagträn i debatten. Dels i och med att Ny demokrati och Sverigedemokraterna tagit plats i riksdagen, som båda bland annat velat slopa finansieringen av modersmålsundervisning. Men frågorna har också skapat en skiljelinje mellan Socialdemokraterna och borgerligheten.
– Det syntes tydligt i frågan om svenska som andraspråk som eget ämne. När det gällde kursplanen för gymnasieskolan var det Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som var emot, men när det gällde grundskolan några år senare hade de bytt perspektiv och nu var det istället de borgerliga som var emot. Det visar bara att de här frågorna har blivit symbolfrågor, och inte längre har någon substans när de diskuteras på den politiska nivån.
Därför har också Kenneth Hyltenstam och hans kollegor återkommande varit aktiva i samhällsdebatten.
– Det har utvecklats vad som brukar kallas en kravretorik i samhället, som har ställt upp en ram för hur de här frågorna kastas fram och tillbaka. Nu ser vi återigen en debatt om språktest och medborgarskap, med samma märkliga argument som svävar omkring. Och då måste ju vi som har kunskap om ämnet säga ifrån när det förs fram politiska ställningstaganden som inte alls stämmer med vad vi vet. Men vi behöver vara fler som gör det. Och det måste göras med pondus.

Kenneth Hyltenstam är professor emeritus vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Institutionen för svenska och flerspråkighet vid Stockholms universitet.

Referenser
Hyltenstam, K. (1978), Progress in Immigrant Swedish Syntax. A Variability Analysis. Diss. Lund: Department of General Linguistics, Lund University

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Kenneth Hyltenstam
– i svenska som andraspråks-ämnets tjänst

SVARIKS söker fler som vill engagera sig i redaktionsrådet för tidningen Lisetten

Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk står öppet för lärare i svenska som andraspråk och andra personer som är intresserade av svenska som andraspråksämnet och flerspråkiga elevers lärande inom samtliga skolformer. Riksförbundet arbetar för att inspirera och  främja utveckling inom ämnesområdet. Vi har en medlemstidning, Lisetten, som utkommer i fyra nummer per år. Tidningen speglar forskning och lärarvardag. Just nu söker vi fler till tidningens redaktionsråd. Att vara ideellt engagerad i redaktionsrådet innebär att kontakta skribenter som kan intressera våra läsare, samt  att vara en del av textredigeringsprocessen. Alla i redaktionsrådet har dessutom specifika uppgifter. Hör av dig så berättar vi mer redaktion@svariks.se 


Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för SVARIKS söker fler som vill engagera sig i redaktionsrådet för tidningen Lisetten

Vi bjuder på en artikel från Lisetten 2019:2

Här kommer en artikel från Nordiska Alfarådets konferens om alfabetisering.

Vackra Hanaholmen strax utanför Helsingfors var platsen för den fjortonde konferensen om alfabetisering. Konferensen anordnades av NVL, Nordiskt Nätverk för Vuxnas Lärande. Konferensen hölls i april i år och här berättar Camilla Berner, styrelsemedlem i SVARIKS och utvecklingsledare för sfi i Stockholm, om sina reflektioner från konferensen.

Nätverket finansieras av nordiska ministerrådet med syfte att stärka samarbetet mellan de nordiska länderna kring vuxnas lärande, både i praktiken och när det gäller forskning och inno­vation. En del av NVL är Alfarådet vars målgrupp är vuxna som kommit till något av de nordiska länderna med väldigt liten eller ingen skolbakgrund och är i behov av att tillägna sig grund­ läggande litteracitet. Alfakonferensen samlar lärare och andra som arbetar med den målgruppen för att tillsammans ta del av forskning, utbyta erfarenheter och knyta nya kontakter.

Underrubriken för årets konferens var grundläggande litteracitet fokuserade på hur vi kan och bör arbeta för att utveckla de studerandes förmåga att hantera text i skrift, stärka deras språkmedvetenhet och digitala färdigheter samt numeracitet. Bland talarna fanns forskare från de nordiska länderna men också Bonny Norton, verksam vid British Colum­bia University i Kanada. Programmet blandade föreläsningar med arbete och diskussioner i mindre grupper där deltagarna ck möjlighet att samtala om innehållet i föreläsningarna och utbyta tankar och erfarenheter från sina respektive verksam­ heter och länder.


Bonny Norton är professor på Department of Language and Literacy Education på University of British Columbia i Kanada.
Foto: The University of British Columbia.

Att investera i lärande

Det var ett fullspäckat program som erbjöds deltagarna på kon­ ferensen. Inledningen bestod av kortare anföranden där respek­ tive land beskrev nuläget och status för arbetet med grundläg­ gande litteraciteter och förutsättningar för nyanlända att lära sig språket. Talarna beskrev både språktester för medborgarskap, behov av lärarfortbildning, utredningar av utbildningar i andra­ språk och mycket mer. Det gav oss en bra bakgrund till de olika utmaningar som vi står inför i de olika länderna, en del av dem har vi gemensamt, andra är unika för något enskilt land.

Det som jag fastnade för allra mest var Bonny Nortons an­ vändning och förklaring av begreppet investering. Våra elever är så gott som alltid motiverade att lära, de förstår att språk är nyckeln och vill lära sig men de investerar inte alltid. Det vill säga, de lägger inte alltid den tid och det engagemang som krävs för att lära. Norton menar att det inte räcker med motivation, de måste också nnas investering för att lärande ska uppstå. Elever­ na på studieväg 1 kanske inte i första hand behöver lära sig att investera för att förstå hur man lär sig innan den faktiska språkutvecklingen tar fart. Det här är en fråga och ett ämne som jag kommer fundera vidare på.

Satsning i Norge

Kompetanse Norge, Norges motsvarighet till Skolverket, arbetar just nu med att utforma en förberedande utbildning för vuxna som ska ge eleverna inte bara språk utan också ämneskunskaper i grundskolans ämnen, digital kompetens och förutsättningar att klara vidare studier. Detta arbete liknar i väldigt stor ut­ sträckning det jag sysslar med till vardags, att bygga upp Sfi Grund, en ämnesintegrerad språkutbildning för studieväg 1. Det var jätteintressant att höra hur man tänkt i Norge, vilka utbild­ningsvägar de valt och jag kommer snegla både en och två gånger till grannlandet för att få inspiration till hur vi kan göra samma sak i Sverige.

Som alltid vid konferenser och träffar där lärare möts längtar deltagarna efter den ultimata lösningen, det perfekta lektions­ upplägget och svaret på den eviga frågan; ”Men hur gör man då?”. Jag är tämligen övertygad om att ingen av dessa lösningar egentligen nns fullt ut. Ingen lärobok i världen kan motsvara varje elevs behov, vara anpassad utifrån varje elevs förutsätt­ ningar eller utgå från varje elevs tidigare erfarenheter. Det var verkligen en bra konferens med relevant innehåll och intressanta ämnen på scen men det jag ck med mig hem var inte facit och svaren på alla frågor. Snarare tvärtom. Det jag tog med mig hem var ett uppdrag att omvandla allt det som sades under tre dagar till något som vi kan använda i det sammanhang där jag arbetar och med de elever jag möter. Kanske kommer jag också att möta några av er i arbetet och att vi tillsammans kan bygga vidare på det som konferensen syftade till; att stärka möjligheterna för elever med kort skolbakgrund att tillägna sig en relevant och användbar utbildning.


Hanaholmen utanför Helsingfors, platsen för den fjortonde konferensen om alfabetisering.
Foto: Camilla Berner.
Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Vi bjuder på en artikel från Lisetten 2019:2

Årsmöte 2019

Tillsammans med vårsolen vankas det ett nytt årsmöte för SVARIKS den 30/3 2019. Samtliga årsmöteshandlingar hittar du under fliken Riksförbundet->Årsmöten.

Varmt välkomna!
(PS Du vet att du kan anmäla dig via mail medlem@svariks.se)

@MetsikGarden, Pixabay

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Årsmöte 2019

Felaktigt utskick av fakturor

I helgen har det skickats ut fakturor för medlemsavgifter och prenumerationer hos SVARIKS för 2019. Systemet var dock lite snabbare än kassören och skickade även till er som redan betalat er avgift för detta år. Om du vet med dig att du betalat medlemsavgiften till SVARIKS under perioden oktober – december 2018 kan du bortse från fakturan, din avgift är redan betald. Vi ber om ursäkt för förvirringen! 
Till övriga hoppas vi att ni fortfarande vill vara medlemmar i SVARIKS och betala er medlemsavgift så att vi kan arbeta för ett starkt sva-ämne och skapa roliga och givande aktiviteter för våra medlemmar. Och såklart ge ut fyra nya fantastiska nummer av Lisetten!

Med vänlig hälsning
Styrelsen för SVARIKS
Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Felaktigt utskick av fakturor

I min bokhylla

Jag heter Emran och är 21 år från Iran. Jag gick bara fyra år i skolan där innan jag började jobba. 2014 kom jag till Sverige och började studera på Tensta och Blackebergs gymnasium. I framtiden vill jag bli bagare. Nu går jag på en folkhögskola och har en blogg på www.apostat.se. Läsning är viktigt, eftersom man får kunskap och kommer ut ur okunnigheten. Det räcker inte med att gå i skolan, man måste också läsa mycket för att utvecklas.

——————————————————————-

Källa: Pixabay.com

”Sadako och de tusen papperstranorna”
Eleanor Coerr
(Norstedts, 1989)
Den handlar om en tjej i Hiroshima som blir sjuk på grund av atombomben. Hon ligger på sjukhus.
Hennes kompis berättar att man kan bli frisk om man viker tusen papperstranor. Sadako börjar vika tranor. När jag läste boken blev jag ledsen och arg på världen. Varför ska en flicka bli offrad för andras krig? Varför dödar människor varandra? Det är bra att boken är kort och språket är ganska lätt. Man blir engagerad av att läsa den för historien är sann.

.

Källa: Adlibris.com

”Gud finns nog inte”
Patrik Lindenfors

(Fri tanke förlag, 2008)
”Gud finns nog inte”, Patrik Lindenfors (Fri tanke förlag, 2008)
Det här är en bok om att inte tro på någon religion eller gud. För mig är det bra att läsa den eftersom jag är icke-troende och kan skaffa mig mer kunskap om varför folk inte tror på gud. Det är korta kapitel och roliga bilder till. Jag kommer från ett samhälle där man inte kunde ifrågasätta religion men i Sverige kan
man skämta om gud, Jesus och Mohammed. Det tycker jag är bra.

Källa: lillapiratforlaget.se

Den förskräckliga historien om lilla hon”
Lena Ollmark & Per Gustavsson
(Lilla piratförlaget, 2017)
Lilla Hon är en tjej som vill vara med de andra barnen i kuddrummet. Men de är taskiga mot henne. De säger att om du går upp på skolans vind får du vara med. Sedan händer läskiga saker. Bilderna i boken är läskiga på ett roligt sätt. Den här boken var spännande och lite rolig. Språket är ganska lätt även om det
inte är en lättläst bok. Det är en barnbok och man kan lära sig ganska många ord av den.

Källa: nyponforlag.se

”Lever du?”
Annelie Drewsen & Christina Wahldén
(Vilja förlag, 2017)
Boken handlar om en kille som heter Navid. Han har kommit till Sverige men hans mamma är i Iran. De har inte kontakt med varandra. Killen på framsidan av boken är min kompis och en av författarna är min gamla lärare. Berättelsen är intressant och sorglig och jag blev känslosam när jag läste boken. Det är ganska
många som är som Navid på riktigt.

Källa: adlibris.com


”Bögjävel”
Emma Björck & Marcus Tallberg
(Tallberg förlag, 2018)

Den här boken handlar om en kille som heter Mattias. Han försöker att hitta sin identitet, men vågar inte komma ut. Sedan hittar han en homosexuell kille på nätet och de träffar varandra och pratar. Efter det vågar Mattias berätta för sin bästa vän Tove att han är bög. Det här är en tjock bok som tog hela sommaren
att läsa. Jag tycker om den eftersom det är en viktig berättelse. Folk borde läsa den. Det är fortfarande ganska många som inte accepterar homosexuella, men det måste man göra. Kärleken är gränslös och man
bestämmer inte vem man blir kär i.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för I min bokhylla

Vi bjuder på en artikel från Lisetten 2018:4

Sfi, och Arbetsförmedlingen meningen med livet –
En biografisk arbetsmodell för sfi

Vad kan läraren och skolan göra för att sfi-eleverna ska känna att kurserna har en koppling till deras egna liv? I en tid när alla vill ha ett finger med i planeringen av elevens integration är det mer än bara metodiken i klassrummet som avgör. Kanske är skolans organisation en minst lika viktig faktor.

Som sfi-lärare kan man fundera över hur det man gör i klass- rummet egentligen hänger ihop med resten av elevernas liv. Eller för all del: hur man alls ska få gårdagens lektioner att hänga ihop med dagens.

Det stora politiska intresset för integration har gjort att eleverna har en svåröverskådlig mängd av insatser och program att försöka följa och förhålla sig till parallellt med sfi. Arbetsförmedlingen, kommuner/socialtjänst, upphandlade och andra aktörer är alla inblandade i elevernas planering. En färsk rapport har kartlagt inte mindre än 180 olika arbetsmarknadsinsatser för utrikesfödda enbart i Storgöteborg, varav de flesta bedrivs i tidsbegränsad projektform (Diedrich & Hellgren, 2018). Det är förstås positivt att många vill hjälpa nyanlända och andra ut på arbetsmarknaden. Men man kan undra hur väl alla insatser som sfi-elever deltar i hänger ihop för eleverna själva.

Det pratas, forskas och planeras alltmer kring sfi i kombination med yrke. Det märktes inte minst på Symposium 2018, där ganska många programpunkter handlade om språkutveckling med koppling till arbetslivet. En av föreläsarna, Michael Svendsen Pedersen från Roskilde Universitet, talade om hur man kan få sfi-utbildningen att hänga ihop med både arbetsplatsen och elevens liv och biografi (i väntan på symposieantologin, se Peder sen 2018). Han pekade på tre olika ingångar till hur arbetsplats och sfi kan kopplas ihop: en kommunikativ ingång, en socio kulturell ingång och en biografisk ingång.

Genom den kommunikativa ingången kan vi få syn på vilket språk som faktiskt finns på arbetsplatsen och stötta eleven i att bli kommunikativt kompetent på arbetsplatsen. Genom den socio kulturella ingången fokuserar vi på vad som krävs för att eleven ska kunna få större tillgång till arbetsplatsgemenskapen. Genom den biografiska ingången, till sist, fokuserar vi på vad den enskilda eleven tänker om arbetsplatsen, och vad den egent- ligen har att göra med vem hen är, har varit tidigare och hoppas bli framöver. Enligt Pedersen är de biografiska faktorerna av- görande för språkinlärningen, men också för vad vår utbildningsinsats egentligen gör med människan som är vår elev.

Pedersens resonemang gäller språkutveckling i anslutning till en arbetsplats, exempelvis på yrkesinriktade sfi-utbildningar. Men just den biografiska ingången borde vara minst lika viktig på generell sfi, alltså sfi som inte är yrkesinriktad. Eftersom det är där eleverna oftast hamnar först, utgör ju den generella sfi:n platsen och tidpunkten där man inte bara ska ta sina första stapplande steg ut i det nya språket, utan också välja vad man ska gå vidare med i form av exempelvis yrkesutbildning eller andra vidare studier. Vad händer med den generella sfi-utbildningen om vi försöker ta den biografiska approachen på allvar? Kan vi rentav motverka den splittring som mångfalden av integrationsinsatser orsakar?

En möjlig tolkning av Pedersen är att vi sfi-lärare har mycket att lära av våra kollegor: praktikcoacher och studie- och yrkesvägledare, som ju sitter på delvis annorlunda ingångar och kunskaper för att jobba med eleverna. Deras professioner handlar om att hitta och förvalta motivation och drivkrafter, och förankra elevens beslut om framtiden i personlighet, styrkor och intressen.

Man kan också se på organisationen runt omkring undervisningen. Vilka förutsättningar har jag som sfi-lärare att verkligen se och lära känna mina elever? Tid kan vara en faktor här; en klass jag träffar varje dag kan jag förmodligen coacha bättre än en klass jag träffar två gånger i veckan. Om jag kan dricka kaffe med mina elever ibland får jag andra förutsättningar än om jag inte hinner eller vill.

Och om man nu ska prata om livet, blir det också nödvändigt att vidga perspektivet till alla de där andra insatserna som elev- erna ofta deltar i.

På min nuvarande arbetsplats har vi valt att etablera ett tätt samarbete mellan skolan, Hjälmared folkhögskola, och företaget Samjobb som är så kallad kompletterande aktör till Arbetsförmedlingen för uppdrag som Stöd och matchning och Förstärkt arbetsträning. Just den mångfald av insatser som kan göra att vardagen blir splittrad för en sfi-elev, försöker vi samla under samma tak och samordna pedagogiskt.

Hela livet måste få plats.
Om man älskar volleyboll kan en skola med volleyboll kännas mer som en del av livet.

För att samordningen verkligen ska nå hela vägen fram till eleverna, blandar vi ihop personal, uppdrag och ansvarsområden så mycket ramarna tillåter. Mitt arbetslag består av tre andra språkslärare, en praktiksamordnare/coach och en SYV som delar arbetsrum. Tillsammans jobbar vi runt ett drygt hundratal elever och deltagare i sfi, etableringskurs, stöd och matchning och arbetsträning. Även om det är olika uppdrag, är deltagarna delvis desamma. Istället för att lämna skolan och åka iväg till arbetsmarknadsinsatsen stannar de kvar, vilket gör att vi kan träffa dem fler timmar i veckan. Genom att lärare, SYV och coach planerar aktiviteter och undervisning tillsammans kan vi få de olika insatserna att bygga på och förstärka varandra istället för att splittra. Våra kartläggningar behöver bara göras en gång, i betydelsen att vi bara behöver lära känna våra elever/deltagare en gång. Men då uppdragen är olika, får vi en bredare bild än vi kanske skulle fått annars.

Det är ett starkt fokus på utgångarna (jobb eller vidare studier) och på språkutvecklingen, men samtidigt är en grundprincip för vårt arbete att det är elevens egen beskrivning av sin situation och sina behov som bestämmer vår planering. Vi vill försöka lyssna på riktigt. Det gör att hela livet måste få plats hos oss: konst, fotboll, barn och föräldraskap, blanketter och oro, glädje och sammanbrott, B-körkort och truckkörkort.

För mina elever blir det mer självklart att man behöver ställa sig frågan om varför man egentligen studerar sfi och vad nästa steg ska bli. På så sätt knyts sfi-kursen enklare ihop med det bio- grafiska. Och där nånstans gifter sig de där upphandlade AF-tjänsterna och folkhögskolepedagogiken förvånansvärt väl.

Praktikcoachen Eskil Hultin i ett av många dagliga samtal med Sahra Mohamed Hussein som fick jobb genom Stöd och matchning, men fortsätter på sfi.

Värt att notera är att som sfi-lärare påverkas även min bild av elevernas kommunikativa mål. Eftersom arbetslivet genom vårt upplägg hamnar nära, blir jag som sfi-lärare tydligare påmind om att jag måste rusta mina sfi-elever att fungera bland svensktalande kollegor på en arbetsplats. Jag tvingas fundera ett varv till på om insändare verkligen är den viktigaste typen av argumenterande text, eller vilka faktorer i muntlig interaktion som egentligen är viktigast för att bli både förstådd och omtyckt som kollega.

Genom vår samordning når vi en liten bit längre än vi skulle gjort annars. Vi hade kanske kunnat nå hela vägen om vi själva hade kunnat erbjuda samtliga insatser som våra elever är inskrivna i. Men det är ju till sist en fråga om politisk vilja och inriktning.

Källor:
Diedrich, A. & Hellgren, H. (2018). Organizing Labour Market Integration of Foreign-born Persons in the Gothenburg Metropolitan Area. Göteborg: Gothenburg Research Institute.
Pedersen, M. S. (2018). Samspil – sprogdidaktiske tilgange til arbeidsrettet andetsprogsundervisning. I: Sprogforum 66 15-23.

Mikael Johansson Holmström arbetar som andraspråkspedagog och coach på Samjobb och Hjälmared folkhögskola i Gamlestaden i Göteborg. Han har jobbat ett tiotal år som lärare på sfi och yrkesinriktad sfi. Nyligen startade han Facebook-gruppen Yrkesinriktad svenska, en mötesplats för andraspråkslärare, yrkeslärare, arbetsgivare och praktik- coacher.


Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Vi bjuder på en artikel från Lisetten 2018:4

Vi bjuder på en artikel från Lisetten

Vi bjuder på en artikel från senaste numret av Lisetten – s.k. Symposienumret. Artikeln heter Obetalbart intressant och tragikomiskt – en recension av boken Svenska för främlingar skriven av Karin Ulveson. Recensenten är Camilla Wallin Nilsson.

Obetalbart intressant och tragikomiskt – en pärla!

Omslag hämtat från Celanders förlag

I ”Svenska för främlingar” får vi titta in bakom kulisserna på en Sfi-skola. Boken handlar om Ebba som arbetar som obehörig lärare i Svenska för invandrare på den privata skolan Learnitall. Hon har stora ambitioner men på grund av konsekvent underbemanning hind- ras hon från att göra sitt jobb och får arbeta med sådant som inte har med kärnverk- samheten att göra, det vill säga undervisning. Hon, liksom hennes kollegor, hinner nämligen inte ha lektioner.

Precis som Ebba har även jag som lärare inom Svenska för invandrare haft en del nega- tiva upplevelser av det nuvarande svenska skolsystemet. Skolan talar ett språk som vi och våra kroppar inte förstår. Ebba försöker skapa sig en förståelse för hur det kan komma sig att det är kärnverksamheten man struntar i för att hinna med allt annat. Genom dagboks- anteckningar, dikter, filmscener, pedagogiska dokument och texter från hennes elever, och genom att följa utvecklingen hos sig själv och några kolleger under en hösttermin, skärskådar hon tillvaron som den egentligen är, så att andra kan se vad hon ser.

Några av lärarna har inte lärarlegitimation vilket leder till att arbetsmiljön ständigt präg- las av nyckfullhet, i form av hot om uppsägning och rädsla för repressalier. I själva verket tenderar det system som Learnitall bygger på, att göra människorna främmande för varandra och för sig själva. Det är då jag känner att hon vet hur det känns att inte kunna påverka ens arbetssituation och att tvingas välja mellan att ge upp tanken på att vara en hedervärd och kompetent lärare eller att sluta arbeta som lärare. På riktigt! Det som så tydligt syns utifrån men som är så svårt att ta på när man befinner sig mitt i det. Detta sätter Karin Ulveson ord på.

Hennes sätt att skriva tilltalar mig. Det är en slags bloggdagbok där en stark närvaro ska- pas. Lättläst, levande, vardagligt och tanke- väckande. Att på så nära håll följa en obönhör- ligt realistisk skildring av ett Sfi som jag älskar, i upplösning, väcker känslor. Detta utvidgar berättelsen och tydliggör bokens stora fråga: varför lämnar så många lärare yrket?

”Svenska för främlingar” är, förutom obetalbart intressant då den på ett tragikomiskt sätt beskriver hur dagens skola lite varstans förvandlats till ren fars, även en betydelsefull bok som ställer viktiga frågor om skolan i samhället och om skolans möjligheter att stärka demokrati och motarbeta segregation. I den finns flera scener som kan fungera som diskussionsmaterial.

Likt Ebba lämnar många lärare yrket på grund av bristfälliga och rent absurda ar bets- förhållanden. Man kan utifrån ”Svenska för främlingar” ställa sig frågan hur detta hänger ihop med vinstjakten inom skolvärlden idag, och om det är så vi vill ha det. För om skolan misslyckas, så misslyckas hela samhället. Missa inte denna pärla!

Camilla Wallin Nilsson, Sfi-lärare, Vallentuna

 

Vill du ha ett eget exemplar av Lisettens Symposienummer ? Beställ här.

Publicerat i Aktuellt, artikel, Lisetten, recension, Symposium 2018, Uncategorized | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Vi bjuder på en artikel från Lisetten