Skolsegregation debatteras livligt i Sverige och Trollhättan är inte unikt men på senare tid har staden dragit blickarna åt sig. I olika medier diskuteras de åtgärder som kommunen vill göra för att bryta skolsegregationen och ofta används motsatsförhållanden för att synliggöra problem, vilket ger en ensidig bild om att antingen är man för eller emot politiska beslut. Är segregation ett problem i skolstaden Trollhättan? Denna artikel handlar om att tydliggöra den komplexitet som finns i att försöka skapa en mer integrerad och likvärdig skola för stadens alla elever.
Artikel publicerade i Lisetten nr 4 2020
Text: Anna Göransdotter Magnusson, Lisettens redaktionsråd
Dikter: Mona Monasar
Foto: Joachim Nywall
I juni 2019 gav utbildningsnämnden i Trollhättans stad i uppdrag åt utbildningsförvaltningen att utreda den kommunala skolorganisationen med målet att minska antalet skolenheter och att skapa en mer likvärdig skola. Lagom till skolstart i augusti 2020 offentliggjordes Utredning Likvärdig skola i Trollhättans Stad som föreslår ett antal åtgärder. De mest omdiskuterade punkterna i utredningen handlar om nedläggning av olika skolenheter. För att möjliggöra för elever att studera på andra skolor finns också åtgärder om förändringar av riktlinjer för skolplacering samt ändringar av skolskjutsbestämmelser. I förslaget ingår även förflyttningar av skolverksamheter, samt möjlighet för flerspråkiga barn att få mer tid i förskola och fritidshem i syfte att gynna språkutvecklingen. Under höstlovet kom politikernas beslut om vilka åtgärder som ska bli verklighet.
Trollhättan, som i grunden är en industristad, har en tradition av arbetskraftsinvandring. Till inflyttade arbetare krävdes bostäder och det är startskottet till det segregerade samhälle som vuxit fram under lång tid. Ett av dessa områden är Kronogården som med tiden fått ett starkt symbolvärde och idag är sinnebilden för orten i ett Trollhätte-perspektiv. I Kronogården fanns förr Kronogårdsskolan men år 2009 öppnade portarna till en nybyggd skola, Kronan. Många trollhättebor, både politiker, tjänstemän och invånare ifrågasatte byggandet av en ny skola i Kronogården men samtidigt har Trollhättans Stad värnat om skolan och kulturhuset Kronan som en viktig mötesplats i området.
– När Kronan byggdes var vi många som fick vara med och tycka till. Tanken var då att skolan skulle locka elever från andra stadsdelar och i den arbetsgrupp där jag ingick var vår önskan att skolan skulle få en stark kulturprofil med dans och musik, utifrån det rika kulturliv som finns i området, berättar Owe Einarsson som har arbetat som socialpedagog på Kronan sedan skolan öppnade. Han fortsätter:
– Men så blev det aldrig. Kulturprofilen ersattes av en matematik- och teknikprofil och elever från andra delar av staden ansökte aldrig om att få gå på Kronan.
INTE SUEDI (ÄN)
Min kusin svär att hon är fransk
Jag svär att jag aldrig kommer att bli svensk
Min kusin heter Ilyas men kallas för Elias
Han är britt
Min kusin firar Fourth of July som en yankee
Min farmor gråter för hon vill till Somalia
Vi skrattar för vårt Somalia är i spillror
Vi skrattar åt våra föräldrars trasiga språk
Våra föräldrar gråter över våra trasiga språk
En kusin slängde sin sjal
En annan kusin går i ankelbyxor
Jag är perfekt integrerad
och totalt segregerad
Trodde förr att de kunde gå ihop
Vet nu att de är olja och vatten
Min kusin säger att i Amerika kan alla
Min kusin säger att i Frankrike är alla samma
Önskar att jag kunde säga detsamma
MONA MONASAR
Att diskutera skolsegregation i en stad kan knappast göras utifrån att lyfta fram en skola i ett område men ofta är det just Kronan som används som exempel. I Kronogården ligger även Frälsegårdsskolan som är en F-6-skola och efter politikernas beslut är det de två skolorna Kronan och Frälsegårdsskolan som kommer att påverkas mest i arbetet med att motverka skolsegregationen. Frälsegårdsskolan stänger helt och Kronan kommer att bli en F-3-skola och inte en F-9-skola som den är idag.
Linda Forssén är rektor på Kronan F-6, och hennes verksamhet drabbas hårt av beslutet. Hon behöver balansera mellan en verksamhet (åk F-3) som kommer att finnas kvar och utökas med delar av Frälsegårdsskolans elever och en annan (åk 4-6) som personal och elever kommer att behöva lämna. Trots det tycker hon att det viktigaste är att bryta segregationen:
– Problemet med skolsegregationen är att vi inte kan erbjuda alla likvärdiga förutsättningar att bli behöriga till gymnasiet och komma vidare i livet. Det riskerar att bli ett utanförskap som är kostsamt för såväl individen som för samhället.
Samtidigt menar Linda Forssén att skolsegregation inte kan brytas genom att ett område förlorar delar av sin skolverksamhet. Hon menar att politikerna måste göra mer.
Är det alltså barn med utländsk bakgrund som ska ta ansvar för integration, på skolor i områden där de saknar sociala sammanhang utanför skoltid?
– Dels behöver man se över organisationen såklart, men man behöver se det som en process. Ansvaret kan inte ligga enbart på skolor som Kronan och Frälse, utan man måste våga ta modiga beslut. Vi behöver breda politiska överenskommelser. Våga tänka i flera steg. Utmana givna strukturer och mönster. Staden behöver skapa så attraktiva skolor så att alla vill gå kvar, så att vi inte hamnar i att det inte spelar någon roll då det fria skolvalet ändå trumfar, menar Linda Forssén.
I grunden handlar det om var människor bor. I vilka områden finns större bestånd av hyreslägenheter och i vilka stadsdelar äger man villor. Det handlar också om det fria skolvalet, för vårdnadshavare som har eftergymnasial utbildning och högre inkomst gör oftare ett aktivt skolval. Kronan och Frälsegårdsskolan ligger i den stadsdel med störst hyresbestånd, och när skolorna avvecklas erbjuds eleverna plats på andra skolor runt om i staden. Det finns ekonomiska vinningar med förfarandet, men främst handlar det om att ge dessa elever möjlighet till bättre skolresultat och i förlängningen en framtid med större valmöjligheter.
– Vi kan inte ha skolor där skolan inte längre kan kompensera för utomliggande faktorer så som socioekonomiska faktorer och bostadssegregation som också påverkar skolresultatet, menar Linda Forssén.
Frågan om skolsegregation måste ses utifrån alla stadens skolor och då synliggörs ett flertal skolor med en väldigt hög andel elever med utländsk bakgrund och ett antal skolor med låg andel elever med utländsk bakgrund. Med utländsk bakgrund avses både elever födda i Sverige med utländsk bakgrund och elever som är utlandsfödda. Det är samma begrepp som används i Utredning Likvärdig skola i Trollhättans Stad. Vad innebär då en integrerad skolstad?
– Det är när alla invånare vill ta ansvar för att minska effekten av segregationen och skapa likvärdiga förutsättningar för ALLA elever att lyckas oavsett vart man bor eller vilken skola man går på, svarar Linda Forssén.
I det ursprungliga förslaget som politikerna beslutade om ingick också avveckling och förflyttning av två andra skolenheter i avsikt att minska antalet skolenheter i kommunen, men efter starka protester från föräldrar i dessa områden lades de förslagen ner. Detta trots små elevunderlag samt stora renoveringsbehov på ena skolan, som ligger helt nära en nybyggd skola. I utredningen syns tydligt att majoriteten av skolorna i kommunen har färre elever är vad de har kapacitet för. En minskning av skolenheter verkar därför helt befogad men svår att genomföra när de följs av stora föräldraproteseter. På Facebook har exempelvis namninsamlingar cirkulerat under namnat ”Rör inte våra skolor i Trollhättan”. Men är inte politikers uppdrag att göra de förändringar som krävs för ekonomisk och social hållbarhet?
DRÖMMAR
När jag var liten
skulle jag sätta min flagga på mars
Idag oroar jag mig över hur jag ska klara tunnelbaneresan
till stan
MONA MONASAR
– I vissa stadsdelar verkar de vuxna vara rädda för att ta emot elever från mer socioekonomiskt utsatta delarna av staden. Varför det? De måste förstå att deras barn inte förlorar något på att gå i samma skola som dessa barn. Det är ju tvärt om, har du inte skaffat dig interkulturell kompetens kommer du att få svårigheter i framtiden, anser Owe Einarsson.
Många som inte är insatta i skolfrågor tror att det är lärarnas kompetens som brister på skolor med låga resultat men det är sällan sanningen. Snarare finns det ofta hög kompetens runt bland annat studiehandledning, flerspråkighet, transspråkande, språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och metoder som stärker eleverna i undervisningen. Det är befogat att känna oro för att den kompetensen saknas på mottagande skolor. En av de viktigaste anledningarna att bryta skolsegregation är möjligheten till bättre förutsättningar för lärande och utbildning, men kommer det att ske per automatik för att man stänger skolor i socioekonomiskt utsatta områden? Vilken skola eleverna ska gå på utgår bland annat från önskemål, resväg och att hålla ihop kamratrelationer. Alla elever kommer förmodligen inte få gå på den skola man främst vill. Någonstans blir då byte av skola ett tvång och då vilar ett stort ansvar på mottagande skolor att skapa goda förutsättningar för fortsatt lärande så att resultaten förbättras enligt vad som förväntas, särskilt från elever och föräldrar som lämnar en trygg skolmiljö för att fortsätta sin skolgång i andra delar av staden.
”Det handlar inte så mycket om kunskapsresultat utan om det som inte är mätbart, nämligen de sociala aspekterna.”
– Tyvärr har upplevelsen av tvång kommit att få starkt fokus i debatten. Istället borde man lyfta fram framgångsexempel. Tala mer med ungdomar som har gått i andra skolor, hur har det gått för dem? Man måste se det här ur olika perspektiv. Det viktigaste är att eleverna möts. På gymnasiet integreras eleverna och det verkar inte vara några problem, säger Owe Einarsson.
Han berättar om hur man slussade elever mellan olika skolor i mitten av 1990-talet, även då i syfte att minska segregationen.
– Utifrån mitt perspektiv handlar det inte så mycket om kunskapsresultat utan om det som inte är mätbart, nämligen de sociala aspekterna, tycker Owe Einarsson som menar att skolan är en viktig mötesplats för människor med olika bakgrund.
Föräldrarna i Kronogården känner givetvis samma oro som föräldrar i andra delar i staden. Vissa är negativa gentemot hur processen fungerar och upplever inte att politikerna lyssnar lika mycket på dem, när de inte har samma möjlighet att göra sin röst hörd. De undrar också varför det är deras barn som måste byta skolor då det finns en fin och välfungerande skola i området. Varför vill inte andra barn komma till Kronogården istället?
– Att det är Kronan och Frälses elever som behöver göra förflyttningen för att målsättningen med heterogena elevgrupper ska bli verklighet. Att det inte går att få elever från andra stadsdelar till Kronan, berör även Linda Forssén.
SAFARI
Era kameror
i våra ansikten
På safari i djungeln
Er besatthet
av mångkultur
och kebab
Ni talar om segregation
men här bor folk från hela världen
Minus ni
som lider av segregation
i era radhus och villor
där den enda flaggan är den svenska
MONA MONASAR
Barnen som reser till skolor som ligger en bit bort åker tillbaka till hemmet efter skolan. De sociala miljöerna utanför skolan riskerar ändå att förbli de samma. Kommer man att stanna kvar för att leka med kompisar i det nya området? Beslutsfattarna verkar sakna en långsiktighet för integration i hela samhället, främst utifrån bostad och arbete.
Beslutsfattarna verkar sakna en långsiktighet för integration i hela samhället.
– Jag tänker att man också kan titta utanför skolan. Hur tänker vi med busskort på fritiden, för att möjliggöra att man stannar kvar och spelar fotboll i en annan stadsdel? undrar Linda Forssén.
Eleverna som ska flyttas betalar det hösta priset genom längre resor och inledningsvis en otryggare skolmiljö, men förhoppningen är att fördelarna tar över på längre sikt. Utifrån ett författarbesök på Kronan av poeten Mona Monasar och läsningen av hennes dikt Safari skriver två elever:
Dikten handlar om att folk säger att det är segregation för att svenskar bor på ett ställe och andra bor på andra ställen, fast här finns folk från alla länder. Det påminner om att skolan ska stänga bara för att de tycker att det är segregation fast än det går folk från alla möjliga länder här och det är bara svenskar som är för sig själva.
Vem är det egentligen som är segregerad?
– Det minsta man kan begära är att eleverna, vars skolenheter blir nedlagda, blir väl bemötta och varmt välkomnande på sina nya skolor, säger Linda Forssén som oroas över att det finns ett så uttalat motstånd hos vissa vårdnadshavare på mottagande skolor. Dessa röster har fått stort utrymme i media medan andra, både vårdnadshavare och skolpersonal, inte alls vill förknippas med negativa åsikter utan välkomnar nya elever på skolorna.
Är det alltså barn med utländsk bakgrund som ska ta ansvar för integration, på skolor i områden där de saknar sociala sammanhang utanför skoltid? Samhället påstår att vi misslyckats med integrationen men vad gör medborgarna när vi försöker bryta segregationen? Oron och rädslan kommer förmodligen från två håll och motverkas genom nyfikenhet, trygghet, känslan av samhörighet och välkomnande. Något alla barn ska få uppleva varje dag de kommer till skolan, oavsett vilken skola man går på.
Mona Monasar är uppväxt i Tensta utanför Stockholm. Hon skriver prosa och poesi och har medverkat i spoken word-tävlingen ”Ortens bästa poet”. Hon medverkar i diktsamlingen Röster i skugga (2016) och har gett ut diktsamlingen Modersmål (2019). Foto: Jon Aagaard Gao
Anna Göransdotter Magnusson arbetar som lärare i Trollhättans Stad och är aktiv i Riksförbundet för lärare i svenska som andraspråk samt Lisettens redaktionsråd. När temat för Lisetten handlar om svenska som andraspråk i ett politiskt perspektiv vill hon inte missa tillfället att skriva om vad sker i Trollhättan då det även har nått riksmedierna samt att samma frågor är aktuella i många andra kommuner.
Kommentarer från Utbildningsförvaltningen
Daniel Engelin är avdelningschef för strategisk planering på Utbildningsförvaltningen i Trollhättans stad och är en av flera tjänstemän som arbetat med Utredning Likvärdig skola i Trollhättans Stad. Här delar han med sig av sina tankar om utredningen, de politiska besluten och skolsituationen i kommunen.
Vad har berört dig mest i utredningen och skolsituationen i Trollhättan?
– Förutom det konstaterade faktum att vi är en segregerad kommun och bakomliggande orsaker till detta så är att man utifrån flera faktorer inte lyckats kompensera i tillräckligt hög utsträckning för elevernas förutsättningar vilket bidragit till att många av eleverna på skolan Kronan historiskt inte blivit och idag inte blir behöriga till gymnasiet efter avslutad grundskola. Detta tillsammans med att elever med olika bakgrund idag inte möts i våra skolor.
Vad innebär en integrerad skolstad, för dig?
– Detta skriver vi ingående om i rapporten men kort sagt handlar det om att vi har skolor och förskolor med likvärdiga förutsättningar såsom antalet barn/elever, heterogena barn- och elevgrupper utifrån barnen/elevernas socioekonomiska bakgrund och tillgången till behörig personal samt undervisning av hög kvalitet. Detta sammantaget bidrar till hållbara skolenheter och likvärdiga förutsättningar utifrån de övergripande perspektiv som nämns i rapporten. Att barn inom förskolan som är i behov av detta ges möjlighet till utökad vistelsetid är också en viktig förutsättning.
Hur påverkas eleverna i kommunen på kort sikt och på lång sikt utifrån de förändringar som kommer att genomföras?
– På kort sikt påverkas alla elever i staden i och med att vi får förändrade elevgrupper utifrån socioekonomisk bakgrund och att fler elever får tillgång till behöriga lärare. Att samtliga elever i större utsträckning ges möjlighet att använda och utveckla det svenska språket i vardagen.
– På lång sikt är förhoppningen att fler elever i Trollhättan ska bli behöriga till gymnasiet och att elever med olika bakgrund ges möjlighet att mötas och bygga nätverk i större utsträckning än idag. Utöver detta finns det ett antal mål i Läroplanen Kap 1 och 2 som förvaltningen i högre utsträckning vill tillgodose både på kort och lång sikt.
Dina kommentarer efter det politiska beslutet är taget?
– Vi är positiva till att nämnden ställde sig bakom de flesta av de förslag till beslut som förvaltningen gick fram med. Samtidigt är vi ödmjuka och tackar för förtroendet men att det nu återstår hårt arbete för arbeta för att dels säkerställa ett bra mottagande på de nya skolorna och på längre sikt erbjuda eleverna i Trollhättans stad möjligheten till en likvärdig skola och utbildning.