Vi bjuder på en artikel från Lisetten 2019:2

Här kommer en artikel från Nordiska Alfarådets konferens om alfabetisering.

Vackra Hanaholmen strax utanför Helsingfors var platsen för den fjortonde konferensen om alfabetisering. Konferensen anordnades av NVL, Nordiskt Nätverk för Vuxnas Lärande. Konferensen hölls i april i år och här berättar Camilla Berner, styrelsemedlem i SVARIKS och utvecklingsledare för sfi i Stockholm, om sina reflektioner från konferensen.

Nätverket finansieras av nordiska ministerrådet med syfte att stärka samarbetet mellan de nordiska länderna kring vuxnas lärande, både i praktiken och när det gäller forskning och inno­vation. En del av NVL är Alfarådet vars målgrupp är vuxna som kommit till något av de nordiska länderna med väldigt liten eller ingen skolbakgrund och är i behov av att tillägna sig grund­ läggande litteracitet. Alfakonferensen samlar lärare och andra som arbetar med den målgruppen för att tillsammans ta del av forskning, utbyta erfarenheter och knyta nya kontakter.

Underrubriken för årets konferens var grundläggande litteracitet fokuserade på hur vi kan och bör arbeta för att utveckla de studerandes förmåga att hantera text i skrift, stärka deras språkmedvetenhet och digitala färdigheter samt numeracitet. Bland talarna fanns forskare från de nordiska länderna men också Bonny Norton, verksam vid British Colum­bia University i Kanada. Programmet blandade föreläsningar med arbete och diskussioner i mindre grupper där deltagarna ck möjlighet att samtala om innehållet i föreläsningarna och utbyta tankar och erfarenheter från sina respektive verksam­ heter och länder.

Att investera i lärande

Det var ett fullspäckat program som erbjöds deltagarna på kon­ ferensen. Inledningen bestod av kortare anföranden där respek­ tive land beskrev nuläget och status för arbetet med grundläg­ gande litteraciteter och förutsättningar för nyanlända att lära sig språket. Talarna beskrev både språktester för medborgarskap, behov av lärarfortbildning, utredningar av utbildningar i andra­ språk och mycket mer. Det gav oss en bra bakgrund till de olika utmaningar som vi står inför i de olika länderna, en del av dem har vi gemensamt, andra är unika för något enskilt land.

Det som jag fastnade för allra mest var Bonny Nortons an­ vändning och förklaring av begreppet investering. Våra elever är så gott som alltid motiverade att lära, de förstår att språk är nyckeln och vill lära sig men de investerar inte alltid. Det vill säga, de lägger inte alltid den tid och det engagemang som krävs för att lära. Norton menar att det inte räcker med motivation, de måste också nnas investering för att lärande ska uppstå. Elever­ na på studieväg 1 kanske inte i första hand behöver lära sig att investera för att förstå hur man lär sig innan den faktiska språkutvecklingen tar fart. Det här är en fråga och ett ämne som jag kommer fundera vidare på.

Satsning i Norge

Kompetanse Norge, Norges motsvarighet till Skolverket, arbetar just nu med att utforma en förberedande utbildning för vuxna som ska ge eleverna inte bara språk utan också ämneskunskaper i grundskolans ämnen, digital kompetens och förutsättningar att klara vidare studier. Detta arbete liknar i väldigt stor ut­ sträckning det jag sysslar med till vardags, att bygga upp Sfi Grund, en ämnesintegrerad språkutbildning för studieväg 1. Det var jätteintressant att höra hur man tänkt i Norge, vilka utbild­ningsvägar de valt och jag kommer snegla både en och två gånger till grannlandet för att få inspiration till hur vi kan göra samma sak i Sverige.

Som alltid vid konferenser och träffar där lärare möts längtar deltagarna efter den ultimata lösningen, det perfekta lektions­ upplägget och svaret på den eviga frågan; ”Men hur gör man då?”. Jag är tämligen övertygad om att ingen av dessa lösningar egentligen nns fullt ut. Ingen lärobok i världen kan motsvara varje elevs behov, vara anpassad utifrån varje elevs förutsätt­ ningar eller utgå från varje elevs tidigare erfarenheter. Det var verkligen en bra konferens med relevant innehåll och intressanta ämnen på scen men det jag ck med mig hem var inte facit och svaren på alla frågor. Snarare tvärtom. Det jag tog med mig hem var ett uppdrag att omvandla allt det som sades under tre dagar till något som vi kan använda i det sammanhang där jag arbetar och med de elever jag möter. Kanske kommer jag också att möta några av er i arbetet och att vi tillsammans kan bygga vidare på det som konferensen syftade till; att stärka möjligheterna för elever med kort skolbakgrund att tillägna sig en relevant och användbar utbildning.